Söndag 25 november 2012

En komplimang
Kalle och jag var ensamma hemma. Vi var båda två i hallen.
- DU är såååå fin, sa Kalle plötsligt.
Eftersom det är ganska ovanligt att Kalle strör komplimanger omkring sig på det sättet, så reagerade jag väldigt glatt på hans uppmuntrande ord.
- TACK, vad glad jag blir att du säger så, svarade jag och vände mig om för att titta på Kalle.
Jag insåg då att det var något annat som var föremålet för hans komplimang - det var vår ganska nyligen uppsatta vägghängda pall i hallen.
Brädad av en pall, alltså! ;-)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0