Till frukost äter Kalle alltid samma sak. 2-3 rostmackor (Hennings storform måste det vara) med smör.  Till det dricker han ett glas med mjölk. Sist äter han en tallrik med flingor och mjölk.

 

Till kvällen idag skulle vi göra toastmackor och ville testa om Kalle kunde tänka sig en toast.

Vi visade honom tydligt att mackorna var av rätt sort. Vi visade honom att vi skulle sätta ihop 2 mackor med smör emellan dem. Vi andra fyllde med ost, skinka, tomat och oregano, men det kändes som en tillräckligt stor utmaning att äta en dubbel-macka, så vi frågade inte om pålägg.

Kalle tittade och nickade. Jo, han kunde nog tänka sig att prova en toast.

Vi gjorde en toast och la den på hans tallrik.

Vi kan aldrig förutspå om han kommer att äta av "matnyheten" eller inte.

Svaret är aldrig givet.

Därför är det alltid lite spännande att se hur han kommer att reagera. 

Han tittade en stund på toasten.

Vi tittade på honom.

Han petade lite på den.

Vi väntade på en reaktion.

Han grinade illa.

Vi förstod att toasten inte var till belåtenhet, trots att det var Hennings storform med smör.

Varför?

Var det för att den var dubbel eller för att den var räfflad?

Vi trodde att det var utseendet - den var ju randig.

Nej, ränderna brydde han sig inte om, men att den var dubbel - det var helt otänkbart.

Han delade på toasten och tog den ena mackan.

- Var är smöret? frågade han och sträckte sig efter smörbyttan för att bre mackan ännu en gång.