Tisdag 5 juni 2012
Samspel
Det är sällan som Kalle själv VILL samspela med andra barn. Han föredrar att leka ensam och drar sig helst undan andra barn ute på skolgården. Om det är barn som går balansgång på hinderbanan, som han hade tänkt att gå till, så vänder han och gör något annat istället.
Han föredrar att leka ensam.
Det finns stunder när det helt plötsligt uppstår ett ömsesidigt samspel mellan Kalle och någon mer.
Ofta är det storasyster Maja som är föremålet för ett sånt samspel.
Hon är hans allra bästa lekkompis, som är van vid att han har sina egna spelregler och kan ha överseende med det.
Ikväll knäppte Maja med sina fingrar så att Kalle hörde det. Kalle blixtrade till och var på en gång med i en lek. När Maja knäppte med fingrarna var han förstenad och när hon knäppte igen blev han som vanligt.
Oj, vad han skrattade.
Han var helt allvarlig när han var förstenad, men så fort Maja knäppte med fingrarna och han blev som vanligt så skrattade han så att tårarna rann.
Efter en stund bytte de roller. Kalle skulle knäppa med fingrarna, men det var svårt.
De kom på att han kunde klappa händerna istället.
Makten han hade gillade han skarpt. När han klappade i händerna en gång, så var Maja förstenad och när han klappade igen blev hon som vanligt.
Det bästa med leken var att båda gillade det!
En kvart samspel, en vanlig tisdag - inte illa!
Det är sällan som Kalle själv VILL samspela med andra barn. Han föredrar att leka ensam och drar sig helst undan andra barn ute på skolgården. Om det är barn som går balansgång på hinderbanan, som han hade tänkt att gå till, så vänder han och gör något annat istället.
Han föredrar att leka ensam.
Det finns stunder när det helt plötsligt uppstår ett ömsesidigt samspel mellan Kalle och någon mer.
Ofta är det storasyster Maja som är föremålet för ett sånt samspel.
Hon är hans allra bästa lekkompis, som är van vid att han har sina egna spelregler och kan ha överseende med det.
Ikväll knäppte Maja med sina fingrar så att Kalle hörde det. Kalle blixtrade till och var på en gång med i en lek. När Maja knäppte med fingrarna var han förstenad och när hon knäppte igen blev han som vanligt.
Oj, vad han skrattade.
Han var helt allvarlig när han var förstenad, men så fort Maja knäppte med fingrarna och han blev som vanligt så skrattade han så att tårarna rann.
Efter en stund bytte de roller. Kalle skulle knäppa med fingrarna, men det var svårt.
De kom på att han kunde klappa händerna istället.
Makten han hade gillade han skarpt. När han klappade i händerna en gång, så var Maja förstenad och när han klappade igen blev hon som vanligt.
Det bästa med leken var att båda gillade det!
En kvart samspel, en vanlig tisdag - inte illa!
Kommentarer
Postat av: mariellejohnsson
Hej, jag har ju också två barn varav den ena har autism. Och just det här med syskon är ibland så underbart. Det är ju förstås lillebror som Gabriella lekt allra bäst med. Samtidigt så har det ju varit otroliga slagsmål ibland. Men det där underbara samspelet som uppstår ibland är ju för häftigt. Det kan räcka med att dom kastar snöboll tillsammans så njuter jag för fulla muggar. Sånt som andra föräldrar inte alls förstår...
Kram.
Postat av: Lena
Ja, det är precis så det är. Vi njuter verkligen när de här stunderna är, eftersom de inte kommer så ofta. Kram
Trackback
