Att förklara något utan rätt ord
Kalle känner ibland på sig att svaret kanske kan bli "nej" när han frågar något. Om han anar att det kan bli ett "nej" brukar han göra allt han kan för att fråga så försiktigt som möjligt. Han brukar komma nära, dra ner huvudet på den han vill fråga, viska i örat väldigt tyst och ställer frågan lite utdraget.

Ikväll, när klockan var nära sovdags, kom han och ställde sig väldigt nära mig och drog ner mitt huvud. Han böjde sig fram för att ställa en fråga i mitt öra.
- Ffffff ... iiiiiiii ... lllmmmmm? viskade han och såg lite frågande ut.
Han släppte mitt huvud och tittade mig allvarligt rakt in i ögonen. 
- Nej, tyvärr, Kalle, klockan är så mycket och du ska sova alldeles snart. Det blir inte film nu, svarade jag.
- Inte kyväj, sa Kalle, han vill ... Titanic.
- Vill du titta på Titanic på film? frågade jag.
- Nej ... inte film ... den är filmbok, sa Kalle.
- Filmbok? Vi har ingen bok med Titanic. Menar du de böckerna som du har lånat på biblioteket som finns på fritids just nu? frågade jag.
- Inte bok ... den är film, försökte Kalle igen.
- Menar du film på datorn med Titanic? undrade jag.
- Inte datorn ... han måste film köpa affären, sa Kalle.
- Menar du att du vill gå på bio och titta på Titanic, försökte jag.
- Jag förstår inte du menar, sa Kalle uppgivet och lämnade mig.

Efter kanske fem minuter kom han tillbaka. Han ställde sig framför mig och la båda sina händer på mina axlar.
Han tog sats för att göra ett nytt försök.
- Han tar en bok så (han visade i luften hur han tog fram en bok ur en bokhylla) ... han öppnar boken så (han visade hur han tog tag på sidan av den tänkta boken och öppnade den) ... han tar ut den ljudskiva (han lyfte ur något ur boken) ... han lägger ljudskiva lådan så (han visade hur han sträckte fram armen och la ljudskivan i lådan) ... den gör film ... Titanic, sa han.
Vilken stor pedagog! 
Bättre och tydligare än så kan ingen förklara vad han tänkte på.
Naturligtvis var det en DVD, han menade.
- Kalle du menar en DVD med filmen Titanic, sa jag och höll fram en annan DVD för att visa vad det var.
- Ja, DVD ... DVD, sa Kalle.
Vi hade äntligen förstått varandra.
Jag visade honom hur han kan teckna ordet DVD så att han lättare kan förklara det nästa gång.
Vi var nog lika nöjda båda två att vi till slut hade förstått varandra.
För Kalle var det inte lika viktigt längre att få se filmen Titanic som han bad om från början, han var helt nöjd med att vi förstod varandra och att han hade lärt sig ett nytt tecken, DVD.

Det är ett ganska logiskt tecken.
Båda händerna gör ett "D" och armarna läggs i kors så att det bildas ett "V".
Om man läser tecknet från ena hållet till det andra blir det just D - V - D. 
Kalle övade flera gånger under kvällen.