Måndag 20 februari 2012

Möten med människor
Tänk dig att du ...
... sitter i lugn och ro med en vän på en restaurang och pratar. Du har ätit upp det mesta av din mat och tar det lugnt en stund.
... står i kassan på ditt arbete på Apoteket och pratar med en kund. Du försöker hitta kundens recept i datorn.
... står och plockar med recept bredvid din kollega som står i kassan.
... går på stan i lugn och ro i dina egna tankar. Du har stannat till vid ett skyltfönster och står och tittar.

Vad skulle du göra om du väldigt, väldigt plötsligt och helt oväntat får en 10-årig pojke framför dig med en papperskatt (Mästerkatten i stövlar, utstansad från en Happy Meal-kartong) i sin hand, som han håller 5 cm från ditt ansikte.
- Titta! säger han och låter Mästerkatten vara kvar framför ditt ansikte i 5 (ganska långa) sekunder. 

Om du var hårdrockaren med långt svart hår som satt och pratade med sin polare skulle du svara med enbart en blick och se ut som om ingenting hade hänt överhuvudtaget. Du skulle fortsätta prata med din kompis utan att visa att du hade sett något svepa förbi ditt ansikte.

Om du var kassörskan på Apoteket, skulle du svara "En katt! Är det Mästerkatten?". Pojken skulle bli helt nöjd och vända sig till din kollega som står och plockar med recept bredvid dig.
- Hallå ... hallå ... hallååååå! skulle han ropa flera gånger men kollegan skulle ignorera honom.

Om du var personen som stod och tittade i ett skyltfönster så skulle du ta ett par steg bakåt och efter en kort stund vända bort huvudet som för att visa att du inte var intresserad. När pojken hade gått förbi skulle du titta länge efter honom.

Precis så här var det idag. Kalle hade stansat ut Mästerkatten i stövlar från sin Happy Meal-kartong. Han hade trätt upp den på handen och tyckte att den var jättefin. Den ville han visa hela världen!
Han gjorde det på sitt sätt, som kanske är lite utanför de vanliga ramarna.
Det är tur att de ofta lite avvisande reaktionerna inte bekymrar honom, utan att han fortsätter efter varje nederlag.
Det sociala spelet är verkligen svårt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0