Torsdag 9 augusti 2012

En godisråtta

I 10 år har vi sagt att Kalle inte äter godis. Vi har aldrig behövt lägga undan en godisskål.

Kalle har aldrig tyckt att godis är gott.

Han ÄLSKAR Marabous vanliga mjölkchoklad (andra märken eller andra smaker vill han inte ens smaka på).

Kakor eller andra bakverk är inte heller någon favorit, han tar hellre en klase vindruvor än ett wienerbröd.

På utflykt med skolan är han mycket nöjd över matsäcken med riskakor, vindruvor och vatten.

Det är hans melodi!

 

Vi inser nu att vi inte längre kan säga "han äter inte godis".

På något konstigt sätt har han börjat äta en speciell sorts fruktkola.

Hur han kom på att han gillar dem har vi ingen aning om, men helt plötsligt äter han dem.

Han som tidigare inte åt godis alls, har plötsligt blivit världens godisråtta.

Han har utvecklat en teknik att äta dem som den inbitne godisälskaren kanske använder.

Han skalar ett helt gäng kolor och radar upp dem. När den första kolan har blivit lagom mjuk i munnen tar han nästa.

På det sättet fortsätter han till munnen är så full av fruktkola att han har probelm med att stänga munnen.

Det positiva är att godiset tar slut ganska fort = en fördel för tänderna! :-)

Hårda klubbor äter han - och gör det effektivt med 2 samtidigt!

Vet inte om man ska skriva att detta är ett positivt framsteg, men det är helt klart njutbart att få dela en påse godis med någon!