Det märks att en vecka i Tyskland har satt sina spår.

Vi har varit i Sverige i 2 dagar, men det var i natt som vi förstod att Kalles undermedvetna hade snappat upp en del tyska.

Kalle sov sin andra natt i dubbelbuss-sängen som han kallar våningssängen.

Mitt i natten började han att prata i sömnen.

Det var ett helt obegripligt "babbel", men vi kunde ana att det var med en tysk accent. :-D

---

Idag åkte vi de sista 38 milen hem.

Drygt halvvägs hem gjorde vi ett stopp hos vänner som bjöd på mycket god fika.

Kalle fick all anledning att använda sin väl testade mening från i förrgår.

Familjen hade en robotgräsklippare.

"Varning, förrymda robotar!" fick plötsligt en helt ny innebörd.

 

Kalle har börjat med en ny fråga när vi åker bil: "Hur långt åka kvar?"

Eftersom Kalle inte kan klockan eller avstånd har det varit svårt att förklara för honom hur långt det var kvar när frågan kom.

När det var ganska precis en timme kvar tog Mimmi fram mobilen och satte på en timer och startade nerräkningen så att den skulle vara på noll samtidigt som vi var framme.

Hon förklarade för honom att det siffran som var längst till vänster skulle räknas ner till noll. När den var på noll skulle nästa siffra gå ner till noll och så vidare.

Vilken bra träning att räkna ner från 9 till 0. Med massor av repetitioner.

Kalle hade full koll på mobilens nerräkning hela sista timmen.

Många gånger räknade han ner "9-8-7-6-5-4-3-2-1-0".

Perfekt träning!

---

Det absolut första Kalle gjorde när vi kom hem, var att gå raka vägen upp på sitt rum, stänga dörren, ta fram två små lådor med Transformer som byggs ihop som legobitar, som han köpte igår.  

Oägen (hans gosedjursräv) fick vara med på ett hörn!

Borta bra, men hemma bäst!