Positiv feedback
Det började att ljusna ute, när vi hörde det. Små fötter (inte pyttesmå - kanske storlek 34!) tassade barfota nerför trappan. De fortsatte fram mot vår sovrumsdörr. Försiktigt öppnades dörren och Kalle kom in i vårt sovrum.
Han gick rakt fram till vår säng och kröp ner mellan oss. Han drog upp täcket högt och kurade ihop sig. Hans iskalla fötter värmde sig mot våra ben som sjönk i värme lika mycket som hans fötter värmdes.
Han vände ryggen till och drog upp sin pyjamaströja.
- Klia? frågade han.
Vi kliade honom på ryggen och han njöt.
Vi gosade, kliade, småpratade, klappade, kramade, skrattade, busade och njöt. Med andra ord var det en kvalitetsmorgon av stora mått!
Som alltid tar det roliga slut och efter en stund var mamma tvungen att stiga upp.
- Kalle, nu måste jag gå upp, sa jag till honom.
Han log lite innan han svarade.
- Ååå ... taaack, sa han och såg bara nöjd ut över att jag skulle gå.
Jag som hade dragit ut lite på tiden för att inte avbryta vår mystund... :-)
Njuter man av ensamhet, så gör man!

Här är Kalle 1 år och har en mysstund där mamma och pappa är utbytta mot två gosedjur!

---

Dagens Super Mario verkar ha ögon åt alla håll och kanter!