Torsdag 10 november 2011

Lååång väntan ...
Mat är ett kapitel för sig i Kalles liv.
I perioder äter han en viss typ av mat och sen helt plötsligt och utan förvarning så förändras det. Ibland till det bättre, ibland till det sämre.
Vi kan aldrig vara säkra på att han kommer att äta, även om det som bjuds är ett säkert kort (tror vi!). Helt plötsligt är det oätligt.

För knappt två år sen, vägrade Kalle att äta potatis.
Idag är det hans basföda. Han äter potatis så gott som varje mål, både hemma och i skolan.
Han äter inte bara en potatis, utan ofta 4-5 stycken.
Han har också det sista året lärt sig att äta potatismos. I skolan berättade Kalles lärare för några veckor sen hur han hämtade potatismos flera gånger och hur han riktigt njöt av det goda potatismoset.
I början av den här veckan var det potatismos i skolan igen och han tog tag i sleven och rörde runt lite i potatismoset. Samtidigt som han rörde runt så grimaserade han riktigt illa. Inte ätbart!
Som tur var fanns det kokt potatis till honom i en matlåda i värmeskåpet. Eller som Kalle säger: "riktig potatis!".
Det verkar som om det har vänt och blivit ett av de saker som har hamnat i gruppen "oätliga".
Den där hastiga vändningen är vi aldrig beredda på, det är alltså inte lätt att veta vad som går att äta och inte.

Idag var det potatismos hemma. Kalle fick en liten klick på sin tallrik. Den lilla klicken var orörd när allt annat på tallriken var uppätet.
Han tog upp båda besticken och började att fösa ihop den lilla potatismosklicken. Han sköt på med gaffeln och formade till högen så att den fick en fin form. Han tittade på potatismoset.
- Du hallå ... jag väntar länge ... den kommer inte mindre, sa han till slut lite uppgivet.
Vilken tanke! Tänk om det skulle räcka med att vänta lite och hokuspokus så försvinner det man vill få bort.
Disken på diskbänken, allt lego utspritt över hela golvet, tvätten i tvättkorgen och allt annat som är "måsten"!
Oj, vad alla skulle vänta! :-) 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0