Tisdag 1 november 2011
Idag var det spagetti och köttfärssås - igen.
Det är bara drygt en vecka sen vi åt det sist. Det blev så mycket över att det räckte till en hel middag till. Jodå, det har varit infryst sen dess...
Sist vi åt det så kantade Kalle hela sin tallrik med små lök- och tomatbitar. Han plockade ur dem ur maten och la dem som ett konstverk runt sin tallrik. Idag provade han att äta, men det tog bara en halv tugga så insåg han att de där små bitarna var i maten igen. Han vägrade totalt att äta.
Efter en hel del övertalning fick vi honom att gå med på att äta bara spagetti och ketchup - riktig ungkarlsmat (eller "ungmömat" med för den delen!).
Det kunde han tänka sig.
Han tog spagettisleven och började att lägga upp spagetti på sin tallrik ...
Oj ... det var värst vad mycket det blev.
Hmmm, vad gör man då? Tänk, tänk, tänk!
(Vi som är vana att åtgärda problem av den här typen skulle säkert tänka på flera olika lösningar, men kanske inte på den lösningen Kalle kom på.)
- Han måcke gackeng! (Han måste saxen!), sa han när han tänkt färdigt.
Vi hämtade en sax och han började på uppdraget att separera spagettistråna med saxen.
Det var lite svårt eftersom han höll i spagettisleven med höger hand.
Att klippa med vänster är svårt.
Efter några klipp så ramlade hälften av spagettiklumpen ner på tallriken.
Kalle tittade på sin tallrik och konstaterade att det var nog i mesta laget. Lite måste bort!
Hmmm, vad gör man då? Tänk, tänk, tänk!
Jo, man drar upp spagettistråna en och en - och klipper av dem!
När han dragit upp några strån och klippt av dem var han nöjd och kunde börja äta.
Hade du delat på spagettiklumpen på samma sätt?
Dagens Super Mario:
Igår och idag har Kalle inte byggt lego alls, alltså ingen Super Mario på två dagar!
Det första han gjorde när han kom hem idag var att ta fram sin whiteboard och damma av den. Det var länge sen han ritade på den.
Snabbt skissade han några figurer som han lika snabbt suddade ut.
Det blev dagens dos av Mario! :-)
Kalle är en problemlösare som är superduktig att komma på lösningar o ni runt honom är ju fantastiska som inte tar ifrån honom spaghettisleven och bara tar bort hälften av spaghettin utan låter honom klura och hämtar saxen som han ber om. Kalles blogg är absolut min favorit!!!
Tack, för värmande ord. Jo, det är verkligen lärorikt att få ett barn som tänker lite utanför de vanliga normerna och ramarna. Vi lär oss något så gott som varje dag.
Jag har Asperger, men har tagit mig igenom högskoleutbildning o jobbar som ingenjör sen 10 år på Scania i Södertälje. När jag får tydligt avgränsade uppgifter och en lugn plats att utföra dem på så fungerar det. Medmänniskor anser att jag verkar smart, men de vet inte hur jag kan köra totalt fast när saker inte blir som jag har tänkt mig. Jag har boendestöd som jag får hjälp av med den biten. Önskar er en fin helg! Jessica
Det största funktionshindret är kanske att det är ett så osynligt funktionshinder. Det syns inte, det märks inte, man kan inte sätta fingret på det, men ändå så finns det där. Många gånger tror jag att det krävs tio gånger mer av Kalle (eller någon annan med liknande problem) att lösa ett problem eller att framföra en åsikt - men det syns inte. Det kan vara en så stor prestation! Ha det bra! / Lena
