Söndag 6 november 2011
Viljan är viktig!
Kalle har kunnat alfabetet i 4 år nu.
Han lärde sig det själv på en vecka när han gick på dagis. Där fanns en affisch på väggen med handalfabetet. Vid varje bokstav fanns tecknet för bokstaven och en bild på något som började på bokstaven. Där, vid affischen, stod han och tränade och tränade. Han tittade hur handformen för tecknet var. Hans lilla hand gjorde lika som på bilden och han övade och övade. Efter en vecka kunde han både rabbla och teckna hela alfabett.
Skriva kunde han inte. Att använda penna började han med när var 7 år, så det slog nog honom aldrig att han skulle kunna prova.
Nu är det alltså 4 år sen han lärde sig alfabetet.
På de här åren har hunnit glömma ordningen på alfabetet och ibland är han osäker på bokstäver. Han kan ibland blanda ihop dem. Han har inte riktigt börjat att läsa.
Ofta sitter han och "läser" böcker på sitt sätt. Om någon har läst en bok för honom, så minns han handlingen och kan "läsa" boken för sig själv. Det gör han ofta, gärna och länge.
Här läser han lite ur Pettsonboken "Tuppens minut", för sig själv.
Vi har försökt att träna honom i läsandets konst både i skolan och hemma.
Vi försöker få honom att delta aktivt när vi läser för honom. Vi pratar om bokstäver, sätter ihop dem, tittar, jämför, ljudar och leker med bokstäver. Allt för att han ska komma på hur det fungerar.
Idag hade vi en rolig dialog om att läsa:
- Kalle, du kan alla bokstäver och tränar du mer så kan du lära dig att läsa, sa vi.
- Nej, sa Kalle kort.
- Vad menar du? frågade vi.
- Han menar ... emmm ... jag VILL inte, svarade Kalle.
- Vill du inte lära dig att läsa, frågade vi förvånat.
- Han V-I-L-L inte L-Ä-S-A, sa han tydligt.
Att vilja lära sig något, är ju ändå det första steget i en inlärning.
Vi får helt enkelt försöka ändra hans vilja att lära sig läsa.
Lyckas vi få honom att vilja, så kommer han säkert att läsa på en gång.
Där har vi en rejäl utmaning!
Dagens Mario tar ett rejält skutt!
Hej!
Av en slump hittade jag in på er blogg och har följt den ett tag. Jag är Hatte, mamma till en kille med snarlik diagnos som er kille och specialpedagog i en grundsärskola/autism. Jag tycker bloggen är så givande både i jobbet hemma och på jobb som "detektiv" i dessa barns värld. Tack för att ni skriver :) Jag fick en undring i ert inlägg idag - har ni provat Communicate in Print med Kalle? De barn jag jobbat med har blivit intresserade av bokstäver när vi tillsammans skrivit i det programmet. Hargdata säljer det. Det är ett program som bildförtydligar ord vi skriver och som kan läsa upp det vi skrivit. Kanske något? Ha det bra :)
Hej!
Tack för uppmuntran - det värmer!
Det lustiga med Kalle är att han ÄR intresserad av bokstäver och har varit det så länge. Ändå VILL han inte lära sig att läsa. Ganska intressant inställning, faktiskt. Han skriver bokstäver ofta och han ber oss att läsa för han gillar verkligen böcker, tidningar och annat med bokstäver. Vi vet att de använder programmet SymWriter (också från Hargdata) i skolan och att man kan ladda ner det som ett gratisprogram att prova på i tre veckor. Vi har tänkt att vi ska göra det, men det har inte blivit av. Vi får ta tag i det... :-)
