Små sketcher
Kalle deltar väldigt sällan i en dialog eller ett samtal med flera personer. Han sitter med, men är inte delaktig. Vi undrar ofta vad han tänker på eller om han hör och uppfattar vad vi pratar om. På något sätt så finner han sig i situationen.
Just det, att han inte deltar, gör att han skapar små egna sketcher som plötsligt tar ton. Helt plötsligt mitt i en diskussion kan han avbryta oss för att göra ett inlägg i ett helt annat ämne.

I morse var vi hela familjen i Mimmis rum och pratade och skrattade.
Mimmi hade fått en Rubiks kub.. Det var en speciell Rubiks kub för alla sidor var rosa - "for blondes only!". :-)
Mitt i vårt prat och stoj, avbröt Kalle oss.
Vi övriga i familjen tystnade såklart. Det är så sällan Kalle höjer sin röst, så när han gör det vill vi höra vad han har att säga.:
- Neeej, du har ingen ... händer, sa han med ljus röst och vek ner huvudet åt höger.
- Jag har ingen händer ... jag kan inte, sa han sen med mörk röst och vek ner huvudet åt andra hållet.
- Hmmm ... han göra?? sa han återigen med ljus röst och vek tillbaka huvudet.
- Kanske prova ... kanske kan, fortsatte han med den mörkare rösten och huvudet vänt åt vänster.

Kalle tystnade och började att koncentrera sig på det som hela sketchen hade handlat om.
Nu såg vi att han hade dragit Mimmis täcke över sina ben, men med fötterna utanför.
Vi såg också att det var fötterna som hade pratat.
Vi hade alltså fått se en sketch, med fötterna som hade pratat med varandra.
Fötterna hade insett att uppgiften var för svår för dem, de klarade inte av att fixa den rosa kuben.
Slutsats: Om samtalsämnet inte passar, skapa en egen dialog! :-)