Gammal kärlek rostar aldrig...
Kalle har haft en lååång period, utan särskilt mycket legobyggande. Han har inte heller tecknat eller målat så mycket som han brukar. Hans kreativa sidor har varit vilande. Sen i januari har legolådan stått mer eller mindre orörd.

Idag hörde vi det välbekanta ljudet, som talade om för oss att han letade efter någon speciell legobit. Han rev runt i legolådan en stund, sen tystnade det en stund och sen började det om igen.
Vad byggde han?
Naturligtvis byggde han det som vi trodde att han byggde. Super Mario!
Det är nästan ett havt år sen han byggde Super Mario sist, men takterna satt i.
Alla 130 bitarna kom han ihåg. Han hade inga problem med att bygga den ur minnet.

Han fortsatte på samma tema och det blev två, för honom, helt nya tredimensionella Super Mario-figurer.
Antagligen hade han fått influenser från filmer på YouTube. Han hade surfat runt lite bland olika legofilmer.
Han var mest nöjd med knapparna på magen och ögonen på den stora tredimensionella figuren. De hade han byggt av runda legobitar.
Gammal kärlek rostar aldrig...