Att förklara ett tillstånd
I början av april blev Kalle hastigt sjuk i skolan. Han kräktes och ville sova. Vi hämtade honom.
När han kom hem ville han bara sova. Han sov skönt i några timmar.
- Han ... ont huvud ... inte, sa han när han vaknade.
Resten av eftermiddagen och kvällen var han pigg och som vanligt.
De flesta barn hade nog klagat över att de hade ont i huvudet om de hade det. Inte Kalle. Han säger ingenting.
Han lägger sig att sova istället.
Vi har funderat lite om det kanske var ett första migränanfall han fick. Vi har det i familjen och det är vanligt att man kräks av migrän.

Idag hoppade han på studsmattan en lång stund, direkt efter skolan. När han var klar gick han in i huset och upp till sitt rum.
För att bygga lego - trodde vi.
För att lägga sig i sängen - tänkte Kalle.
Efter en kort stund hittade vi Kalle i sin säng - sovande.
Han hade antagligen gått direkt upp till sitt rum och lagt sig. Vi lät honom sova i en halvtimme.

Lite senare försökte vi att fråga Kalle om varför han hade gått och lagt sig.
Abstrakta frågor och dessutom med ett tidsperspektiv av förfluten tid. Mycket svårt.
Ibland kan Kalle svara på frågorna, ibland inte. Just eftersom det är abstrakt och svårt, så är det viktigt att omformulera frågorna hela tiden. Samma fråga kan ställas på många olika sätt. Vi har blivit lite av experter på att ge Kalle frågor med ungefär samma innehåll, men på många olika sätt.
Helt plötsligt når man fram.
- Kalle, förut gick du till sängen för att sova. Var det skönt? frågade vi.
- Jaaa (på inandning), svarade Kalle .
- Varför ville du sova? fortsatte vi.
Kalle funderade en stund.
- Han ... mår illa ... huvud ... INTE, sa Kalle.
Kan det vara tydligare?
Han hade antagligen känt att han hade ont i huvudet, när han hoppade på studsmattan.
Därför gick han till sängen och la sig att sova.
När han vaknade var huvudvärken borta.

Det var andra gången som Kalle förklarade med ord, att han hade haft ont i sitt huvud.
Skillnaden för oss är att vi slipper gissa hur han känner sig.
Vi kan fråga!

En av de roligaste badstunderna när Kalle var bebis, var när en lampskärmsförpackning var med i badet.
Förpackningen av hårdplats var precis lagom stor att dra över huvudet. Den var ett perfekt skydd mot duschstrålen. Känslan var rolig när vattnet studsade mot förpackningen.
Alla tre, Mimmi, Maja och Kalle, tjöt av skratt när de hade "mössan" på sitt huvud.
Det var en rolig huvud-lek, inte en huvud-värk!