Olika världar
- HJÄÄÄÄLP, HJÄÄÄÄLP, ropade Kalle högt och genomträngande.
Han var ensam uppe på sitt rum. Vi var nere i köket och hörde hans hjärtskärande rop.
Vi reagerade snabbt och tog trappan upp till hans rum i några få steg. Det är inte ofta Kalle låter så angelägen som han gjorde nu. Vi hade hört allvaret i hans röst.

När vi stormade in i hans rum, så hittade vi Kalle på golvet.
Där satt han i lugn och ro och byggde på en ny Super Mario i lego. En Super Mario med ett hjärta på magen.
Gissa hans ansiktsuttryck när vi stormar in i hans rum, beredda att hjälpa honom från något allvarligt, när han sitter i lugn och ro och bygger lego.
Han såg minst sagt paff ut. :-)

Vi kunde inte annat än att skratta åt situationen.
- Varför ... skrattar? frågade Kalle.
- Kalle ropade "HJÄÄÄLP" så vi sprang hit för att hjälpa dig, sa vi.
- Han ... titta TV, förklarade Kalle, han ... skoja.

Samtidigt som han byggde lego, så hade han spelat upp en film i sitt huvud. När han ser filmer på det sättet, kan han leva sig in i dem så mycket att han själv blir delaktig i handlingen.
Antagligen var det därför han hade ropat efter hjälp, det hände något i filmen.
Tänk, vad praktiskt att kunna "starta" en filmsekvens i huvudet när det passar.
Vi runt omkring Kalle får ofta gissa och försöka att förstå vad han "ser".
Han har en egen värld, som vi andra inte kan se eller förstå - som bara är hans.