Kreativ för att slippa
Som vanligt väcker vi Kalle på morgonen med att sätta i hörapparaterna. Han är ganska svår att väcka, men om vi sätter i dem tar han ju in en del ljud och det är lättare att få honom vaken.
- Godmorgon, Kalle, nu är det dags att vakna, säger vi, idag är det skoldag.
Kalle svarar inte, men visar att han hört genom attt nicka lite i sömnen.
En kvart senare brukar vi gå in igen för att försöka få honom att vakna.

Idag gjorde vi som vi alltid brukar. Andra gången vi gick inte till honom, var det inte riktigt som det brukar.
Han var borta. Konstigt!
Han som alltid ligger så länge han får. Han behöver minst en halvtimme, gärna mer innan han kan komma upp ur sängen.
Vi börjar att leta. Först tittar vi runt i hans rum. Han har en liten skrubb i sitt rum som han kan gå in i. Nej, inte i rummet.
Vi fortsätter runt på hela övervåningen. Vi tittar i Mimmis och Majas sängar. Utan att hitta honom. Han är ingenstans på övervåningen.
Vi fortsätter letandet en trappa ner, på bottenvåningen.
Första stället är i vår säng. Där kan han ibland krypa ner och fortsätta sitt slumrande. Där är han inte. Vi hittar honom inte heller i något annat rum på bottenvåningen.

Känslorna kommer tillbaka från den sommaren då han brukade rymma. På några sekunder kunde han vara borta. Han kunde gå till en lekpark eller något annat han kom på att han ville gå till.
I hans värld var det ju inte han som kom bort, utan vi som lämnade honom.
Då kunde vi inte släppa honom utan uppsikt ens i fem sekunder.
 
Vi ropade hans namn, men såklart svarade han inte. Vill man gömma sig, så svarar man ju inte.
Plötsligt hörde vi en hostning. Vi kunde lokalisera den till vardagsrummet, men han syntes inte till någonstans.
En hostning till och nu förstod vi - han hade gömt sig i det lilla barntältet som har stått där i någon vecka.
Vi kikade in och där låg han och hade gjort det mysigt för sig. Han hade hämtat en kudde och en filt från soffan och lagt en fårskinnsfäll som madrass.
Han blev inte särskilt glad att vi hittade honom. Där tänkte han tillbringa hela dagen...
I hans värld borde planen ha fungerat!


Följde han med till skolan då?
Jodå, det gjorde han. Utan att vare sig han eller vi bråkade om det. Får han tillräckligt med tid (och tålamod) så brukar det vända.
En halvtimme senare hade han insett att han ville gå till skolan, så då var han med på noterna.Hans önskan om att inte gå till skolan var som bortblåst!