Artig på olika sätt
Det sociala samspelet är svårt för Kalle.
Han ser inte någon anledning till vanlig artighet som till exempel att hälsa på varandra när man möts.
Han kan vara artig, till och med mycket artig, när det gäller saker som han har fått lära sig att man ska säga eller göra.
De sakerna kommer mer mekaniskt än spontant.
Ett exempel är när han går från matbordet. Så gott som alltid säger han "tack för maten" och ställer sin tallrik i diskmaskinen. Det gör han för att han har lärt sig att det ska man göra. Det är en situation som hela tiden återkommer och som är lätt att förstå.

Sen Kalle var liten så har vi försökt få honom att spontant svara när någon hälsar på honom. Det kan vara "hej" eller "god morgon", ofta tillsammans med tecken.
- Jaa (på inandning!), har Kalle för det mesta svarat. Eller så har han inte svarat alls.
Det är flera vuxna både i skolan och på fritids som varje morgon säger "god morgon" till Kalle.
Vi har tänkt att en vacker dag så kanske han spontant svarar.
Det gäller att inte ge upp!

Idag på morgonen när vi kom till fritids, kom vi samtidigt med en ur personalen.
- Godmorgon, hälsade hon på Kalle på teckenspråk.
- Jaa (på inandning!), svarade Kalle som vanligt.
Jag fortsatte dialogen på teckenspråk och bad Kalle att svara "godmorgon".
Han tittade lite uppgivet på mig en sekund, innan han reagerade.
Plötsligt sträckte han fram sin högra hand som för att hälsa, istället för att säga "godmorgon".
Det var roligt att se att han tog initiativ till den artiga gesten, även om vi inte var riktigt beredda på den.

För Kalle har det mest naturliga sättet att hälsa alltid varit att trycka ansiktet mot den han ska hälsa på.
På de här bilderna är han knappt ett och ett halvt år och hälsar på sitt sätt! ;-)