Många års vana - men annorlunda
Sen flera år tillbaka är Kalle att van att sätta in sin tallrik, sitt glas och besticken i diskmaskinen när han har ätit färdigt.
Han vet precis hur han ska göra, det har blivit en vana.

Idag blev han ombedd att hjälpa till att sätta in 3 vita skålar med varsin sked i.
Det är inte de vanliga sakerna han brukar sätta in i diskmaskinen, så vi förstod att han skulle tycka att det var en svår uppgift.
Men hjälpa till, det ville han. Han brukar tycka om att vara med/hjälpa till.

Han öppnade diskmaskinsluckan.
Sen blev han stående ... och funderade ... han tittade på skålarna ... sen tittade han in i diksmaskinen ... han tog några steg åt sidan ... kliade sig i huvudet ... började att stänga diskmaskinsluckan ... ångrade sig och öppnade den igen ...

För personer med autism kan det vara svårt att överföra en kunskap som verkligen är befästad, från en van situation till en annan situation, om inte alla delarna i situationen är precis lika.

Vi kunde se på hans ansiktsuttryck att han var djupt koncentrerad.
Han visste verkligen inte hur han skulle göra, fast det var något han har kunnat göra i flera år.
- Konstigt, muttrade han och började till slut att lägga in skålarna i diskmaskinen.
Han vågade i alla fall, till slut, att göra det han hade blivit ombedd att göra.
Kanske att vi inte hade valt att lägga in dem på samma sätt, men det var ett bra försök.
Han var väldigt nöjd när han lämnade köket, efter avslutat uppdrag! :-)