Måndag 17 januari 2011

Déjà vu
Napp, snuttefilt, ärmkanter, kuddhörn, namnlappar...
Det finns många olika saker som är ett MÅSTE för små barn, när de ska sova.
När Kalle var mindre och fortfarande använde napp, hade han en stor passion för snören.
När han skulle somna krävdes att minst den ena handen hade ett snöre som fingrarna kunde snurra på. Han var otroligt flink i fingrarna och gjorde vältvinnade knutar av de snören han kom över. På spjälskyddet fanns det snören, så det spjälskyddet följde med överallt, vart vi än åkte. Några gånger glömde vi det. I bästa fall hade vi med en speciell tröja med snören vid luvan.

Kalle 1 år i spjälsängen - med snören!

När Kalle var 2 år slutade han att sova i spjälsäng, men spjälskyddet hängde kvar. För snörenas skull. När snörena var helt slut, tyckte vi att det var dags att börja att vänja honom av med vanan. Vi tog bort spjälskyddet och han fick tröjan med snören vid luvan istället. Lite sorgligt tyckte han att det var, men det fungerade.
Nu är det många år sen han använde snören för att somna.
Ibland om han hittar ett snöre av något slag, kan man se att tekniken sitter kvar i fingrarna.

Kalle 1,5 år, med en drömsits - massor av snören!

Mimmi och Maja har fått stickor och garn i julklapp och båda har börjat att sticka varsin sjal. De satt samtidigt och stickade. Kalle kom in i rummet och hittade deras tilltalande garnnystan på golvet. Han tog försiktigt upp dem och la dem i sitt knä.
Han satte sig tillrätta, lite lillgammalt med benen i kors. Han drog ut garn till sina systrar, samtidigt som han blev alldeles glasartad i blicken. Där satt han länge, länge...
Antagligen fick han tillbaka känslan från förr - passionen för snören!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0