Marsvins-mys
Kalle är neutral när det gäller djur.
De är varken trevliga eller farliga, till någon nytta eller till besvär. De bara finns.
Han har en speciell relation till några djur, bla kusinernas hund Tindra som han gillar att busa med.

Våra två marsvin, Tingeling och Toulouse, har han inte någon speciell relation till. Han ser att Mimmi och Maja bär på dem, gosar med dem och bryr sig om dem, men det betyder inte automatiskt att han också gör det.
Om vi sätter något av marsvinen framför honom så kanske han tittar till, men att klappa skulle han bara göra om vi sa att han kunde göra det.
Hos många människor är det nästan som en reflex - ett mjukt djur betyder att man vill klappa.
Kalle kanske vill egentligen, men han kommer inte själv på att han kan göra det.

När vi kom hem, efter att ha varit borta i fyra dagar, var marsvinen lite sura. De som brukar "prata" oavbrutet när vi är i närheten, var helt tysta.
Våra snälla grannar hade varit och tittat till dem varje dag, så de hade inte lidit. De kanske inte hade fått lika mycket klapp och gos som vanligt, men mat och vatten hade de fått.
Mimmi och Maja tog upp dem och kelade med dem.
Kalle såg det men visade inga tecken på att ta initiativ till att klappa dem.
Plötsligt böjer han sig fram mot Tingeling.
- Han ... gosa, sa han och "gnuggade näsa" med Tingeling.
Det var en så mysig stund. Han gjorde det för att han själv ville.
Häftigt!