Onsdag 9 februari 2011

Att berätta fritt
Att prata om saker som HAR hänt är svårt för Kalle. Han hittar inte ord eller så kommer inte ihåg vad som har hänt.
Han har också svårt för tidsbegrepp som idag, imorgon, igår eller förra veckan.

Idag var det friluftsdag i skolan. Kalle hade med sig pulka, längdskidor, hjälm och matsäck.
- Han vill inte skidor, sa han om sig själv, hela vägen till skolan.
- Nej, du behöver inte åka skidor, svarade vi, men vi tar med skidorna i alla fall. Kanske något annat barn vill låna dem.
- Han vill inte skidor, sa han till sin lärare, så fort vi kom fram till skolan.
- Nej, du behöver inte åka skidor, svarade hans lärare, men vi tar med skidorna i alla fall. Kanske något annat barn vill låna dem.

På kvällen gjorde vi som vi brukar. Vi frågade Kalle vad han hade gjort under dagen.
Oftast när vi frågar har vi antingen några foton från dagen eller papper och penna , så att han kan rita det han vill säga. Oftast kommer det något ord, men inte mer utan vi brukar få hjälpa honom på traven.
Ikväll hade vi varken foton (jo, vi hade, men inte när vi pratade med honom) eller papper och penna.
- Kalle, vad har du gjort idag? Har du åkt pulka?, frågade vi.
- Jaa, svarade Kalle, han åkte ... den är lång (han mäter högt upp i luften som för att visa hur hög backen var) ... den fort ... han ansiktet snönen ... här ... ont näsan.
- Oj, då välte pulkan? svarade vi, vad gjorde du mer?
- Han skidor ... så ... foten (han håller fram ena foten) ... igen foten (han håller fram andra foten) ... går snönen, säger Kalle.
- Var det roligt att åka skidor? frågar vi.
- NEEJ, svarar Kalle kort och gott.

Vad han än säger, så syns det att han är nöjd där han åker!

- Har du ätit korv med bröd, frågar vi. (Vi vet att han ALDRIG I LIVET skulle äta det!)
- Jaa, svarar Kalle, på inandning.
Han funderar i fem sekunder.
- Neje, säger han sen, han ... hamburgare. Han tecknar ordet "hamburgare" för att vara extra tydlig.
- Gjorde du något mer? frågar vi.
- Han se ryggsäck Wall-e, sa han snabbt.
- Jaså, vems ryggsäck var det? frågade vi.
- Han ... Kalle ... min, svarade Kalle.

Det hade han nog fått om bakfoten.
Det var någon annans ryggsäck, men han kanske önskar sig en Wall-E ryggsäck...

Det är så kul att upptäcka att språket börjar att utvecklas.
Han berättade faktiskt av sig själv några saker. Det var inte många detaljer, men från att inte ha berättat något alls, till det här på några månader.
Det är häftigt!


Kommentarer
Postat av: Ida

Cool!!! här händer det grejor och vad härligt väder de haft på friluftsdagen =)

2011-02-09 @ 21:29:53
Postat av: Lena

Eller som Kalle har börjat säga: Jättecool! Ibland betyder det "jättestor", det låter lika. Man får spetsa öronen! ;-)

2011-02-10 @ 21:56:24
URL: http://kallesdagbok.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0