Du hallå ...
Att sitta i ett väntrum och vänta på sin tur är inte roligt.
Att sitta och vänta i ett väntrum utan något att läsa eller leka med är ännu tristare.
Idag satt vi i en timme i ett väntrum helt utan leksaker, men med ett par barnböcker.
En av böckerna var boken "Jag hatar, hatar, hatar tomater!" med Charlie och Lola som huvudpersoner av Lauren Child.
Boken var precis i linje med Kalles tankar om mat. Lillasyster Lola är nämligen VÄLDIGT kinkig med mat.
Hon äter inte tomater, ärtor, morötter, potatis eller fiskpinnar.
Charlie kommer på idén att kalla det för roliga namn och då äter hon så klart. Ärtor är gröna droppar från Grönland och potatismos är molnfluff. Fiskpinnar kan man köpa i undervattensaffären och kallas havsmumsor.
Vi läste boken, utan att överdriva, 10 gånger. Eftersom Kalles hörsel är sämre än vanligt just nu, så fick jag läsa ganska högt. Alla i väntrummet hörde allt, garanterat! 10 gånger!
Till slut tyckte han nog att det började att bli tjatigt och vi slog ihop boken.
Han satt stilla en stund, men det började att krypa i kroppen. Något måste hända!
Å, där kom en sköterska!
Kalle hoppade upp från stolen.
- Duu ...hallååå, ropade han efter henne.
- Jaa? svarade hon och vände sig om i farten.
Hon såg Kalle som hade börjat att gå emot henne.
Han gick fram till henne.
- Du ... tomater, sa han och pekade på pekfingret.
- Tomater? svarade hon.
- Tyst ... inte prata, sa han irriterat.
- Sen ... ärtor(långfingret) ...morötter (ringfingret) ...potatis (lillfingret) ... fiskpinnar (tummen), fortsatte han att rabbla.
När det var klart, så tystnade han.
- Det var olika grönsaker, sa sköterskan som antog att hon fick prata.
- Jaa, sa Kalle (på inandning) vände sig om och gick.
Jag kan tänka mig att de övriga 8 som satt i väntrummet tyckte att hela scenen var lika rolig som jag tyckte.
Den stackars sköterskan, som aldrig hade träffat Kalle förut, undrade alldeles säkert var det var som hände! :-)