Måndag 19 december 2011
För något år sen, kom vi i kontakt med uttrycket 1000-inlärning.
Det är ett program, utarbetat för tandläkare som arbetar med barn med autism. Det bygger på att man ska nöta in kunskap, inte 1000 gånger samma sak, men så många gånger som behövs.
Idag måste det ha varit gång nummer 1000, med spiralmakaroner!
Till kvällsmaten var det just spiralmakaroner. I Kalles smak har det bara varit Kungsörnens Idealmakaroner, som har varit ätbara.
Idag kokade vi inte en extrra portion makaroner till honom, utan vi la bara upp spiralmakaronerna på hans tallrik. Dessutom var de trefärgade - vita, gröna och orange.
Kalle rynkade på näsan - hur kunde vi ens tro att han skulle äta av det där?!
- Rackaraunör (Kalles underbara uttal av ordet makaroner) grön ... hur göra den gröööön? frågade han.
Vi hade bestämt oss för att inte svara helt ärligt på frågan...
- Vi gick till affären och på en hylla i affären låg det en påse med spiralmakaroner och en del var gröna, svarade vi.
- Men varför grööön? frågade Kalle.
- Det var så i affären, de var gröna, svarade vi.
Kalle petade bort makaronerna så att de inte nuddade vid korven. Korven tänkte han äta upp, men inte om de nuddade makaronerna.
När korven var slut så höll vi andan och tittade bort (eller kanske vi fuskade lite och tittade i ögonvrån!).
Han petade lite i makaronerna. Han var antagligen mer hungrig, för helt plötsligt såg vi (i ögonvrån!) hur en grön makaron åkte in i munnen. Wow, han gjorde det!!
Det tog nog två sekunder, så reste han på sig, stönade lite och gick till diskbänken. Han böjde sig fram och spottade ut den halvtuggade gröna spiralmakaronen.
- Huuh ... grön inte god, sa han och gick tillbaka.
Han hade testat och det var det viktiga. Man behöver inte tycka om allt.
Vi hjälpte honom att peta bort de färgade.
Alla vanliga åt han upp - utan att bry sig om att det var fel typ av makaroner. :-)
I morse var det vitt på marken.
Kalle var väldigt tydlig med vad han tyckte om det! :-)
1000-inlärning borde fler föräldrar praktisera! Jag är såååå trött på föräldrar som alltid ska gnälla på maten INNAN den har serverats och säger högt och tydligt: Pelle, det där är ju sånt som du inte tycker om, så du behöver inte äta det. Normal, ogiftig mat, bara bortskämda ungar!
Nu känner jag att jag går igång!!!
Ni gör ett toppenjobb: Jag rekommenderar er blogg till människor med diagnosbarn, så de förstår att det är ett heltidsjobb, inte något man kan lägga över på skolan.
Goooooooood Jul!
Å, tack, vad roligt att du rekommenderar Kallemans blogg. Jag brukar säga att Kalle har lärt oss några viktiga saker om livet.
- Man måste ha tålamod, tålamod och åter tålamod. Saker måste få ta tid - ibland 1000 gånger.
- Det hjälper inte att bli arg över små bagateller, effekten blir oftast (alltid!) den motsatta. Ta konflikter när det är något viktigt.
- Stressa inte - det tar oftast längre tid!
Tänk om alla människor kunde få förmånen att umgås med barn som Kalle, så att alla kunde få en annan syn på vad som är viktigt.
