Torsdag 25 augusti 2011

Pronomen-problem
Kalle rusade in i köket. Han var väldigt uppriven. Pappa stod vid diskbänken.
- Hon dödar mig, hon dööödar mig, ropade Kalle. Han hade en handduk virad runt sin nyduschade kropp.
- Vem dödar dig, frågade pappa lugnt. Eftersom vi vet att Kalle ibland använder lite fel meningsbyggnad, så förstod han att det inte var så allvarligt som det lät.
- Hon ... mamma, svarade Kalle.
- Vad är det med mamma, undrade pappa.
- Mamma ... måste plåster ... kommer blod ... ben, sa Kalle och lyckades med få ord förmedla det han vill ha sagt.
Pappa förstod att det var viktigt för Kalle, så de hämtade plåsterlådan och gick upp till mamma i badrummet.
- Titta ... hon döödar mig (fritt översatt: hon döör), sa Kalle och pekade på mammas fot.
Själv tittade han inte, han blundade hårt. Han ville inte se.
Det som hade hänt var ett kliande myggbett på foten som hade börjat blöda i duschen. När blodet blandades med duschvattnet, såg det mycket ut, men i själva verket var det bara en liten prick.
Han hade på eget initiativ ordnat med ett plåster.

Plåster är inte så vanligt på Kalle, men idag hade han tummen omplåstrad när han kom hem från skolan.
Flera gånger försökte vi att fråga vad som hade hänt, men han ville inte prata om det.
Med lite tålamod, lite avläsning av kroppsspråk och intuition tror vi att vi vet vad som hände.
Han hade sin livs första träslöjdslektion idag. De hade börjat göra båtar. På bilder vi fick från skolan såg vi att han hade sågat och slipat på sitt trästycke, den blivande båten.
Av hans kroppsspråk och några få prepositioner och några pronomen så tror vi att sågen hade råkat komma uppifrån och landat/snuddat vid tummen.
Tur att plåster finns, som kan ta bort alla bekymmer!


Kommentarer
Postat av: Rosie

Ja, vi behöver alla ett plåster då och då!

2011-08-26 @ 16:52:47

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0