Adress-inlärning
Att kunna komma ihåg saker är en förutsättning för att kunna lära sig nya saker. Kommer vi inte ihåg dem så har vi inte någon nytta av en ny lärdom.

Den här sommaren har vi tränat, tränat, tränat - och tränat Kalle vilken hans adres är, vilken gata han bor på.
Det skulle vara en trygghet att veta att Kalle kan sitt namn och sin adress.
- Kalle, det här är Kalles hus ... här är Kalles gata ... gatan heter  Villagatan 26, har vi sagt och samtidigt har vi tecknat det. Tecknen blir villa+gata+2+6.
- Jaaa, har Kalle sagt (på inandning).
Vi har bett honom att säga adressen och det har han gjort.
Eftersom ordet "villa" och ordet "hus" tecknas lika på teckenspråk, men man avläser skillnaden på orden på munnen, så har han några gånger sagt "Husgatan" istället för "Villagatan". Numret 26 har varit svårt att minnas.

Med jämna mellanrum har vi bett honom att säga vad gatan heter. Varje gång har han svarat "jag vet inte" med "jag-förstår-inte-frågan"-tonfallet. Då har vi berättat att adressen är Villagatan 26. Han har upprepat och 10 minuter senare har han glömt det.
Kanske är det för abstrakt att en gata har ett namn?

Idag ställde vi frågan, som han har fått så många gånger förut.
- Kalle, vad heter Kalles gata med Kalles hus? frågade vi.
- Eemmm ... mmm ... jag ... Villagatan, sa han helt korrekt.
Yes, han kom ihåg det!
Nu gäller det bara att hålla kvar det i minnet och att träna in vilket nummer det är.
Ett litet steg i taget...

Kalles villagata sett genom en såpbubbla!