Tisdag 2 augusti 2011

Att förstå kråksången
Hela familjen var ute och gick. Målet var tågstationen.
Eftersom Kalle verkligen gillar atmosfären vid en tågstation och för den delen allt som har med tåg att göra, så var han ganska uppsluppen. Han var förväntansfull.
Framför oss gick en äldre man, i makligt tempo. Han bar på en mycket stor pappersinslagen blombukett och han var klädd i kostym. Hans mål var nog inte samma, som vårt!
Kalle styr in en meter bakom mannen och börjar att föja honom i hans steg.
- Krraaaa ... krraaa ... krraaa, kraxar han plötsligt och slår ut med armarna som om han var en fågel, krraaa ... krraaa.
Vi blir fulla i skratt åt det komiska i stuationen och den äldre mannen måste ha undrat vad som hände bakom hans rygg.
- Är du en kråka? frågar vi.
- Neje ... han är en papegoja, svarar Kalle neutralt och släpper ämnet.
Hoppas att den äldre mannen inte tog det som ett påhopp.

Den här typen av situationer händer ofta. Kalle har ingen känsla för hur nära man brukar vara andra människor. Han tänker på något och säger det i samma sekund, oavsett var han befinner sig.
Det är just det oväntade som är guldkanten på tillvaron!

Under promenaden såg vi också alla möjliga sorters konstverk på stan. Hela sommaren är det en konstutställning runt centrum som heter Open Art.
I hans smak var konstverken lite annorlunda!  

En bil fylls med stenar!
- Kongki bil! sa Kalle

Ett flygplan i vattnet!
- Kongki flygplan åka vatten! sa Kalle.

En figur av röda fälgkors!
-Kongki bubbe! sa Kalle.

En bil av armeringsjärn och matbordsstolar!
- Kongki bil ... bem e kongki! sa Kalle.

Eftersom vi såg ytterligare ett 10-tal konstverk, så fick Kalle anledning att säga "kongki" många gånger under promenaden!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0