Den sitter fast!
Vid frukost gjorde Kalle den lite besvärliga upptäckten. Han hade en lös tand.
Det var länge sen han tappade en tand, men nu kunde man ana att tand 8:3, alltså tredje tanden åt höger nertill var pyttelite lös. Kalle vickade lite på den, men fortsatte att äta sin frukost.

Ju mer lös tanden blev, desto mer "ur funktion" blev det att försöka äta!

När det var dags för lunch hade Kalle vickat och dragit MYCKET på tanden. Nu hade halva tanden släppt från tandköttet och det kändes säkert obehagligt att äta. För honom var det i alla fall så obehagligt att han hoppade över lunchen. Han provade att äta en halv kubikcentimeter och sög ett tag på en köttbulle. Inte bekvämt!
Han fick ett vanligt Mariekex. Nja, det fick också vara.

Vid mellanmål försökte vi med alla möjliga "mutor", men han ville inte äta.
Den lösa tanden tog över matbehovet helt och hållet.
Nu hade hela dagen gått och det enda Kalle hade ätit var frukost!
Dessutom är hans frukostar inte de mest mättande.
2 rostmackor, lite Cheerios-flingor och 1 glas mjölk. Varje morgon!

Vid halv sju-tiden på kvällen skulle vi äta kvällsmat. Nu hängde tanden på en lös, några millimeter tjock tandköttsbit. Hur hårt Kalle än försökte så vägrade den att släppa.
- Den sitter fast, sa han uppgivet.
Vi frågade Kalle vad han skulle kunna tänka sig att äta - om han kunde äta.
- Pannkakor, svarade han snabbt - han var väl jättehungrig.
När pannkakorna var gjorda så märktes det att det var en hungrig pojke, som struntade i tanden som var lös.
Pannkakorna slank ner lika snabbt som om det varit en skål med popcorn och utan lös tand.
Han var riktigt hungrig!

När han la sig satt tanden fortfarande fast, men det var inte mycket kvar.
- Den sitter fast! konstaterade han och hade nog gett upp.
- Hmmm, den lös ... emmm ... den ut ... sen kommer pengar, sa han plötsligt och sken upp.
Tandfen är beredd!

Här är Kalle 6,5 år och har just tappat (läs "dragit ut") sin första tand.
Vi var på teckenspråksläger i Västanvik utanför Leksand.
Vi visste inte att Kalle hade en lös tand, förrän vi såg hur han tog tag i en framtand, ryckte till och tanden följde med!
Han tittade en stund på tanden - och sen kastade han iväg den på golvet.
Det var ju bara skräp, inget att ha!