Öron eller tänder?
Idag var Kalle till audiologen för att göra den årliga hörselmätningen.
Innan själva hörselmätningen tittade audiologen in i öronen för att se hur det såg ut. Det var väldigt mycket vax, som måste bort innan hörselmätningen.
En läkare kom och satte in ett instrument liknanade en tratt i örat. Hon hade en stark lampa och en lång tunn bomullstops. Hon började att försöka rensa.
Kalle har negativa minnen från ett annat tillfälle, så han var väldigt spänd. Det syntes att han kämpade mot tårarna. De hemska tårarna som han blir så rädd för när de kommer. Tårar är ett konstigt påhitt.
Hela hans kropp stretade emot. Han ville verkligen inte.
När hälften av vaxet var borta avbröts försöken att ta bort resten. Risken att skada innerörat var stor, eftersom han inte satt stilla och det var svårt att hålla fast honom.
Kalle pustade ut.

Han fick sätta sig i stolen där hörselmätningen skulle göras. Han fick ett par hörlurar och en båt i trä med gubbar som skulle plockas ut ur båten så fort han hörde ett pip.
Kalle var okoncentrerad. Rensningen av vax hade tagit på orken. Hörselmätningen gick inte så bra, så audiologen sa till att Kalle kunde ta av hörlurarna.
Kalle måste ha funderat lite på hur han skulle ta sig ur den jobbiga situationen. Han ville verkligen inte vara där.
- Inte doktor ... inte öron ... kanske tandläkare?! sa Kalle i hopp om att få byta typ av behandling.
En kreativ lösning på problemet!

Det blev avslag på hans önskemål om tandläkare.
Istället gjordes hörselmätningen färdig.