Ett nytt, nästan primärt behov
De primära behoven är få och enkla. Alla människor behöver mat, vatten, luft och sömn.
De sekundära behoven är mer invecklade och kanske lite olika från människa till människa.

Kalle har skaffat sig ett nytt behov, kanske inte primärt, men nästan...
- Han MÅSTE cykla, säger han varje dag så fort vi har kommit hem från skola och fritids. Han tar av sig ryggsäcken och sätter på hjälmen innan han hämtar cykeln.
Han tar alltid samma runda = runt kvarteret.
Han cyklar alltid lika många varv = fem.

Idag är det elva dagar sen han lärde sig att cykla. Det var den 27 mars, som han tog de första tramptagen på två hjul. Han gillar det!
5 varv á 300 meter x 11 dagar = 1500 x 11 = 16 500 meter = 1,65 mil

Nu börjar han att känna sig säker. Han har lärt sig att starta själv, håller balansen utan problem, har koll på de få bilar som kommer, åker genom vattenpölarna så det sprutar och njuter av att kunna själv.
- Se upp, Kalle, akta cykeln som kommer därborta, ropade vi på cyklarna strax bakom Kalle.
- Vadå, svarade Kalle och böjde huvudet bakåt och uppåt.
Han tittade uppåt en kort stund!
Vi hade ju sagt "se UPP!"...
Ännu en gång använde vi ett idiomatiskt uttryck, utan att tänka på det.