Torsdag 30 september 2010
Att dela erfarenheter med andra
I morse var det 0-gradigt ute, på väg till skolan. Kylig, klar luft och klarblå himmel!
Kalle upptäckte på en gång när han öppnade ytterdörren att det kom rök ur munnen när han andades. Spännande!
Jag kollade om han visste varför det kom rök ur munnen.
- Kallt, tecknade han till svar. Ibland tar han till tecken först och nu var det tydligen en sån situation.
Vi har inte så långt till skolan, kanske 200 meter. Vi går alltid.
Idag var det ju en extra spännande promenad. Kalle drog in luft och utforskade utandningsluften för varje andetag.
Den första person vi mötte var en kille i 20-årsåldern. Kalle tog kontakt på sitt sätt. Han ställde sig rakt framför killen, tog ögonkontakt och blåste ut rök ur sin mun. Han sa ingenting.
Killen blev lite generad, han kände sig inte helt bekväm i situationen.
Som tur är kräver inte Kalle något gensvar, så när han hade gjort sin utandning, släppte han killen och fortsatte att gå.
Jag hade bara iaktagit det hela, utan att ingripa. Vi fortsatte.
Nästa person som dök upp kom på cykel. Det var en ung tjej som stannade vid en vägkorsning, bredvid oss. Kalle ställde sig snabbt framför henne, tog tag i hennes styre, tog ögonkontakt och gjorde ett stort moln av utandningsluft. Han behövde inget gensvar från henne, utan så fort han gjort det så släppte han hennes cykel och lät henne cykla vidare. Det hela var över på några sekunder.
Den sista han gjorde "showen" för var en lärare han mötte på skolgården. Han stannade framför henne utan att säga något och gjorde sitt utandningsmoln. Hon tittade på honom och förstod situationen direkt.
- Kallt ute, tecknade hon till honom. Han blev nöjd och fortsatte att gå.
De här tre hastiga framträdandena är så typiska Kalle. Han vill så gärna dela sina tankar med andra, men det är inte så noga med ett gensvar. Han har fått förmedla sitt, men är inte det minsta intresserad av en kommunikation.
Många gånger när Kalle vill berätta något så är vi helt tysta. Kalle är mer nöjd om vi är tysta som svar.
Den stora frågan är:
Vad tänkte de tre som blev "attackerade" av Kalles utandningsmoln i morse? :-)
Här är Kalle 6,5 år.
Det här lilla fönstret hemma i vår tvättstuga öppnar Kalle ibland, för att känna på luften.
I morse var det 0-gradigt ute, på väg till skolan. Kylig, klar luft och klarblå himmel!
Kalle upptäckte på en gång när han öppnade ytterdörren att det kom rök ur munnen när han andades. Spännande!
Jag kollade om han visste varför det kom rök ur munnen.
- Kallt, tecknade han till svar. Ibland tar han till tecken först och nu var det tydligen en sån situation.
Vi har inte så långt till skolan, kanske 200 meter. Vi går alltid.
Idag var det ju en extra spännande promenad. Kalle drog in luft och utforskade utandningsluften för varje andetag.
Den första person vi mötte var en kille i 20-årsåldern. Kalle tog kontakt på sitt sätt. Han ställde sig rakt framför killen, tog ögonkontakt och blåste ut rök ur sin mun. Han sa ingenting.
Killen blev lite generad, han kände sig inte helt bekväm i situationen.
Som tur är kräver inte Kalle något gensvar, så när han hade gjort sin utandning, släppte han killen och fortsatte att gå.
Jag hade bara iaktagit det hela, utan att ingripa. Vi fortsatte.
Nästa person som dök upp kom på cykel. Det var en ung tjej som stannade vid en vägkorsning, bredvid oss. Kalle ställde sig snabbt framför henne, tog tag i hennes styre, tog ögonkontakt och gjorde ett stort moln av utandningsluft. Han behövde inget gensvar från henne, utan så fort han gjort det så släppte han hennes cykel och lät henne cykla vidare. Det hela var över på några sekunder.
Den sista han gjorde "showen" för var en lärare han mötte på skolgården. Han stannade framför henne utan att säga något och gjorde sitt utandningsmoln. Hon tittade på honom och förstod situationen direkt.
- Kallt ute, tecknade hon till honom. Han blev nöjd och fortsatte att gå.
De här tre hastiga framträdandena är så typiska Kalle. Han vill så gärna dela sina tankar med andra, men det är inte så noga med ett gensvar. Han har fått förmedla sitt, men är inte det minsta intresserad av en kommunikation.
Många gånger när Kalle vill berätta något så är vi helt tysta. Kalle är mer nöjd om vi är tysta som svar.
Den stora frågan är:
Vad tänkte de tre som blev "attackerade" av Kalles utandningsmoln i morse? :-)
Här är Kalle 6,5 år.
Det här lilla fönstret hemma i vår tvättstuga öppnar Kalle ibland, för att känna på luften.
Kommentarer
Postat av: cina törnblom
Hej! Va kul att läsa om det, ja tyckte det var roligt att han tog första steg för att ta kontakt med mig genom att visa sin andningsmoln. Då ville jag visa respons tillbaka så han fått svar ifrån mig :)
Trackback
