Roligt missförstånd!
Kalle kryper upp i sängen, med pyjamasen på och tänderna borstade, för att sova.
Som vanligt säger vi båda föräldrar "godnatt" till honom.
Jag kramar om honom först.
- Men, godnatt, vet ja´! säger jag lite hurtigt.
- Neej, inte! svarar Kalle och skrattar till lite.
- Inte godnatt? svarar jag förvånat. Jag visste att han var trött och ville sova.
- Den är Kalle, svarar Kalle.
Då förstår jag. Han tycker inte att han heter "vet ja", som jag hade sagt. Han heter ju Kalle.
Jag fick börja om...
- Godnatt, Kalle, säger jag.
- Godnatt, mamma, svarar han nöjd.
Vi skrattade lite för oss själva.

Kalles krypin med draperier som signalerar att det är dags att sova!