Att markera sitt missnöje
Att säga: "jag vill inte..." kan man göra på många olika sätt.
Kalle kan ofta finna sig i att göra saker, han egentligen inte vill.
Han duschar fast han sa nej - fem minuter tidigare.
Han följer med till affären - fast han egentligen inte ville.
Han tar gummistövlarna - fast han ville ha de vanliga skorna.
Han äter äpplet - fast han ville ha banan.
Han följer med ut - fast han ville vara inne.

Idag ställde han in disken i diskmaskinen - fast han ville gå till sitt rum och leka. Han brukar ställa in disken i diskmaskinen, utan att misstycka.
När han var färdig vände han sig om och gick fram till oss som satt kvar vid bordet. Han stannade precis framför oss vuxna. Där stod han i kanske fem sekunder.
Plötsligt sträckte han ut knytnäven och tryckte till med lite kraft, inte så hårt, mot våra överarmar.
Han såg nöjd ut, vände sig om och gick upp på sitt rum.

Vi tolkade det som om han genom att trycka till med knytnäven, så fick han sista "ordet". 
Han ville väl berätta för oss att "det där med diskmaskinen gillade jag inte, men jag gjorde det ändå, bara så att du vet!".

Ibland när han markerar så här, så kan det ha gått en halvtimme och då kan det vara aningen svårt att minnas vad som kan vara orsaken.
Tur att han inte gör det för att skada, utan bara för att berätta att han är lite missnöjd. Och det kan man ju få vara...