Provsmakning
När Kalle själv känner sig redo att smaka något han inte brukar äta, så gör han det utan att blinka.
Vi kan inte styra vad han ska provsmaka. Om vi försöker att nästan tvinga i honom något han verkligen inte vill prova, så kan hans kropp reagera. Han får upp det vi försökte tvinga honom att äta. Därför låter vi honom själv känna efter när han är redo att prova nya saker.
Den här veckan har han flera gånger kommit till köket när påsen med vetemjöl har varit på köksbänken. Han har kommit smygande och visat att han är lite nyfiken att testa. Som erfaren degätare, så vet man att vetemjöl är det sista man vill ha av sakerna i en kakdeg. För Kalle, som är lite nybörjare, är det ett outforskat område.
Han tog en liten nypa vetemjöl och smakade mycket försiktigt.
- Mmmm, sa han, och slickade av sina fingrar. Han gillade smaken. Vi tittade på varandra och tyckte att det var lite roligt. Äta vetemjöl!


När vi tittar i mappen från skolan så visar det sig att de har bakat grahamsscones i veckan. På receptet har Kalle ritat figurer som visar hur mjöl och salt smakar. Figurerna visar att mjöl är gott och att salt inte är gott.
Mjöl-gubben är glad och salt-gubben är sur. Typiskt Kalle att berätta på det sättet!
Med andra ord är han nyfiken på specerivaror just nu.
Fröken i skolan berättade att när han smakade på mjölet, så tyckte han att det var så gott, att han slickade rent allt mjöl från sina fingrar, väldigt noggrannt.

Vi får väl se om vi i framtiden måsta gömma vetemjölspåsen... ;-)