Tisdag 30 november 2010

Att lura till sig en mys-stund
Ofta på kvällarna brukar Kalle vandra fram och tillbaka, eller "göra nej" som vi säger. Han kan göra det i en timme eller två. När vi frågar vad han gör när han vandrar fram och tillbaka så svarar han alltid "Nej!".
Därför säger vi att han gör nej. Det skrev vi om 14 september.
Om man vill störa honom i hans "göra nej", måste man låta det ta tid.
- Kom och sätt dig här hos mig, Kalle, säger vi.
- NEJ, svarar Kalle.
Det är ingen idé att fortsätta att övertala honom. Däremot kan man upprepa samma önskan fem minuter senare.
- Kom och sätt dig här hos mig, upprepar vi.
- Nej, säger Kalle, lite mindre starkt.
Om man upprepar samma önskan med fem minuters mellanrum, så brukar han till slut leende krypa upp och sätta sig nära. Egentligen tycker han ju om det, samtidigt som han vill fortsätta att vandra. När han väl har satt sig tillrätta nära, nära, då vill han inte gå därifrån.
Ikväll satt han kan kvar nära, nära tills det var dags att sova!
Mysigt!

Det är en svår konst att låta små saker i vardagen ta den tid som krävs.
Det är så lätt att skynda på alldeles för mycket. Om vi inte lät det ta sin tid, så skulle vi väldigt sällan få de här mys-stunderna med Kalle.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0