Att våga
Kalle kan inte cykla. Han är snart 9 år och har inte lärt sig att cykla.
Han har försökt, men insåg snabbt att det var något han inte kunde på en gång och då ville han inte försöka mer.
Han bestämmer sig snabbt för om det är något han kan lära sig eller inte.
Cykla var en sån sak som han bestämde sig för att han inte kunde. Det var för vingligt, farligt, svårt och kanske inte helt nödvändigt, i Kalles ögon.  

En annan sak han tidigt bestämde sig för att han skulle kunna, var att simma. Han var precis fyllda fyra år, när han bestämt tog av sig ärmpuffarna och kastade sig i bassängen, på det djupaste. Han sjönk naturligtvis ner. Vi stod vid kanten beredda att hoppa i. Vi såg de små armarna göra cirkelrörelser nere i vattnet och till slut bröt hans huvud vattenytan. Upp kom ett brett leende ansikte. Han njöt. Armarna fortsatte att cirkla och han tog sig själv in till kanten. Han hade bestämt sig - han skulle klara det! Efter den dagen har vi inte behövt vara oroliga i närheten av vatten. Kalle behärskar att själv ta sig dit han vill och han har full kontroll.

Som sagt - att cykla var det inte att tänka på. Vi provade med stödhjul, men Kalle vägrade att förska föra tramporna runt. Han ville helt enkelt inte. Eftersom vi gärna vill kunna cykla hela familjen, så köpte vi en påhängscykel till Kalle. Den kan vi koppla fast på våra egna cyklar. Kalle kan trampa och har ett styre, men vi håller balansen.
Han gillar att åka med den.


Sen ungefär en vecka tillbaka har vi en kick-board inomhus. Ja, ja, vi vet att det är en utomhusleksak.
Kalle åker många varv på bottenvåningen i vårt hus. Från matrum till vardagsrum till hall och så vidare.
Ju mer han åker desto mer säker blir han med balansen. Vi ser att han parerar med kroppen i kurvorna. Han börjar komma på det. Balansen har blivit mycket bättre på bara en vecka.

Vi kände att han kanske var redo för att prova att cykla vanlig cykel igen.
- Kalle ska vi gå ut och träna att cykla på vanlig cykel? frågade vi.
- Jaa, svarade Kalle på inandning som han brukar.
Han ville verkligen. Han gick direkt och klädde på sig. Han var förväntansfull.
Vi höll i cykeln så att han kunde klättra upp. Vi hjälpte honom att få fart. Kalle skrek av förtjusning. Han rullade framåt kanske 25 meter. Vi höll hårt i cykeln, men det kändes att han nästan hade balansen själv. Han trampade inte runt tramporna så mycket. Han hade nog fullt upp med att hålla balansen.
Han tyckte att det var roligt, men lite läskigt!
Efter kanske 5-10 minuter så avbröt vi. Kalle började verka färdig med testet. Vi vill ju så gärna att han ska våga prova fler gånger och kanske till slut lära sig.
Efteråt sa vi till honom att vi tränar mer i morgon.
Det svarade han inte på och det kan man tolka som ett - JA!
Fortsättning följer...