Måndag 8 november 2010

Ett "vapen"
Vi som finns i Kalles närhet har utvecklat ett enormt tålamod och också strategier för att göra allt besvärligt lite lättare. Ofta kan det hjälpa med ett oväntat beteende för att vända den mest besvärliga situation.
Yes - vi har kommit på det.
Vi har hittat ett avväpnande vapen mot Kalle. Han gillar det, skrattar varje gång, men blir helt avväpnad. Det funkar även om han är arg - smilbanden åker upp.
Dessutom viker sig benen. Han kan inte fortsätta att stå eller gå. Det är perfekt i situationer när han vill sticka iväg för att slippa något t ex borsta tänderna.
Det är enkelt, vi behöver inga hjälpmedel.
Det går snabbt, är effektivt och funkar i alla lägen.
Det är också helt ofarligt.
Vad gör vi?
Jo, Kalle är super-duper-värsting-kittlig i knävecken. Det räcker att vi låtsas-kittlar hans knäveck i luften, några centimeter ifrån. Han skrattar högt för han VET hur det kommer att kännas.

Kalle med knäveckan mot kameran!
Här går Kalle hand i hand med sin kusin Miriam, 2 år. Det var så roligt att se hur väl han tog hand om henne på promenaden. Han lotsade henne runt vattenpölar och väntade på henne när det gick lite för fort.
Bilden är inte den bästa, men man blir glad av att minnas stunden. 

Kommentarer
Postat av: Camilla

Hej!

Som vanligt läser jag om Kalle varje dag, jätteroligt.

Skulle också vilja veta hur det går för Kalle i skolan,vilken årskurs går han i? Och hur det går med läsning, skrivning, kompisar osv.

Tack för en bra och intressant blogg.

MVH Camilla

2010-11-09 @ 18:24:35
Postat av: Lena

Hej Camilla!

Tack för uppmuntran. Jag håller med dig. Det är inte mycket skrivet om Kalle och skolan. Kanske beror det delvis på att vi inte är med i skolan och på att Kalle inte berättar saker för oss. Han har inte förstått att en fråga betyder att man kan svara. Han berättar ingenting om vad han har gjort på dagarna. Han går i 2:an på en teckenspråkig skola. I hans klass finns 4 elever med två pedagoger och två assistenter. Vi har tät kontakt med lärarna och det känns bra att få veta lite om Kalles vardag genom dem. Kompisar är han tyvärr inte alls road av, han tar inte kontakt med andra barn. Det intresserar inte honom alls! Vi ska försöka att tänka på att skriva mer om hans läs- och skrivutveckling. Vi går just nu och väntar på att han ska få upp ögonen mer för att sätta ihop bokstäverna och börja att läsa - han har ju kunnat alfabetet i 3 år. Vi hörs! / Lena

2010-11-09 @ 22:09:58
URL: http://kallesdagbok.blogg.se/
Postat av: Camilla

Hej!

Varför mitt intresse för skolan är att jag själv jobbar som resurs/assistent i skolan åt ett barn med ungefär lika problematik och som är i samma ålder som Kalle.

2010-11-10 @ 16:30:11

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0