Måndag 22 november 2010

Högt önsketänkande
Precis hemkommen från fritids sa vi till Kalle att inte ta av sig ytter kläderna, för vi skulle nästan direkt åka till stan och äta på restaurang.
Han stod ensam kvar i hallen och väntade.
Under tiden var vi innte och fixade lite småsaker innan vi skulle åka.

Vi hörde hur han stod där och pratade för sig själv.
- Kangke anggujaje (kanske hamburgare), sa han.
- Kangke picka (kanske pizza), fortsatte han.
- Kangke ickbinga (kanske fiskpinnar), filosoferade han.
Sen blev det tyst i ett par minuter. Han funderade nog vad mer han skulle kunna önska sig.
När han varit tyst och funderat i ett par minuter, så upprepade han samma funderingar igen.
- Kangke anggujaje (kanske hamburgare), sa han.
- Kangke picka (kanske pizza), fortsatte han.
- Kangke ickbinga (kanske fiskpinnar), filosoferade han.
Det lustiga är att han inte äter pizza alls.
Fiskpinnar är ju heller inte så vanligt att det serveras ute på restaurang.

Idag fick Mimmi bestämma var vi skulle äta. Hon valde ett ställe som serverar bakad potatis med olika fyllningar, pasta med olika såser, pajer, sallader, baguetter med olika fyllningar.
Det fanns inget som Kalle kunde tänka sig att äta av.
Det slutade med att han fick en baguettebit med smör och ett glas vatten.
Den här gången gick det bra, men det är inte alla restauranger som serverar rätter som inte finns på deras meny.
Trots den något torftiga maträtten så åt Kalle med god aptit.
Otroligt!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0