Disney-kyckling
Kalle satte sig vid middagsbordet och deklarerade tydligt vad han tänkte äta av det som bjöds.
- Inte ris, sa han och pekade på riset.
- Inte kyckling, fortsatte han och pekade på kycklingen.
- Inte sås, inte paprika, inte blomkål, fortsatte han samtidigt som han pekade på allt.
- Men den - morot, sa han och lät nöjd. Det fanns faktiskt något ätbart.
Råa morotsstavar! Mjölk och morotsstavar!
Kanske inte riktigt tallriksmodellen på en komplett måltid, men det var i alla fall något.
Vi vet att det inte går att tjata, för då äter han inget.

Efter en stund la Stefan en liten bit kyckling på Kalles tallrik. Vi väntade på en reaktion.
- Titta "Den lilla kycklingen", sa Stefan. (Det är en av Kallesfavoritfilmer!)
- Oj, vad söt, sa Kalle och tittade på den lilla kycklingbiten.
Plötsligt började han att äta av den.
När den var slut la Stefan dit en bit kyckling till på hans tallrik.
- Där är "Den lilla kycklingen 2" sa Stefan.
Kalle tittade och tänkte på "Den lilla kycklingen 2" - en film som inte finns...
Av bara farten åt han upp kycklingbit nummer 2.
Stefan la ännu en gång en liten bit kyckling på Kalles tallrik.
- Nu är det "Den lilla kycklingen 3", sa Stefan.
Kalle var road av alla nya filmnamnen och åt upp även den tredje biten.
När "den lilla kycklingen 4" fanns på tallriken, då tyckte Kalle att han hade fått nog.
Där gick gränsen! Det räckte med 3 filmer/kycklingar!