Pest eller kolera?
Precis som det är för alla, både barn och vuxna, kan det vara svårt att bryta något roligt för att göra något mindre roligt.
Kalle är inget undantag, tvärtom.

På helgerna brukar Kalle vakna före oss andra i familjen. För honom är det helt oviktigt vad vi andra gör, han sköter sig själv och söker inte heller kontakt med oss.
Han hoppar ur sängen, sätter sig på mattan i sitt rum och bygger med sitt lego. Där kan han sitta i länge och bygga.
När vi kommer in i hans rum är han uppslukad av sitt byggande och noterar nästan inte att vi kommer.
- Nu är det dags att duscha, säger vi till Kalle efter en stund.
- Neej, lägg av, svarar Kalle lite surt.

I det läget finns det miljoner av sätt att ta sig an uppgiften att fä Kalle att duscha.
Man kan t ex:
- bli hotfull ( Kalle känner sig trängd ) 
- tjata, tjata, tjata ( Kalle blir irriterad )
- bli arg och sur ( Kalle blir ledsen )
- ta tag i honom och fysiskt dra in honom till duschen ( Kalle blir arg )
- låta honom ta ett eget beslut, med en "kraftig" styrning till vår fördel ( det bästa sättet både för oss och Kalle )

Det här har blivit vårt främsta vapen i lägen där Kalle verkligen inte vill.
Så fort han får några alternativ att välja mellan, så väljer ju han det som är mest till hans fördel. Alltså ger vi honom några alternativ, där "att duscha" är det mest fördelaktiga.
Den här gången var alternativen:
- att duscha
- att bada i badkaret
- att sova
Valet var inte svårt för Kalle. Att dusha var det snabbaste alternativet. Alltså valde han det och följde utan protester med till duschen.
Han hade ju själv valt det!