Wow, hon kan!
Vi brukar försöka att ta till vara på de små stunderna att träna olika saker.
Eftersom Kalle har ett gediget intresse för bokstäver, tidningar, böcker och texter i allmänhet, så är det lätt att fånga hans intresse. I alla fall för en kort stund.
- Kalle, kom och hjälp mig att läsa, sa jag när jag satt och bläddrade i en tidning.
Han blev direkt intresserad av att få "läsa". Han kröp upp bredvid mig i soffan, satte sitt pekfinger vid den första bokstaven och började att ljuda bokstäverna.
-Mmmm ... iiiii ... nnn, sa Kalle.
- Vad blir det? frågade jag.
- Äää, lägg av, svarade Kalle.
- Mmiinn, sa jag.
Vi gick vidare till nästa ord.
- Llll ... iii ... lll ... lll ... aaa, sa Kalle.
- Lliillllaa, sa jag.
Vi fortsatte hela meningen. Att Kalle inte har knäckt att ljuda spelar inte så stor roll, det skadar inte att träna om och om igen, även om det är svårt.
- Mamma läsa, sa Kalle.
Jag läste meningen lika långsamt som Kalle pekade var jag skulle läsa, så att han samtidigt kunde titta på de bokstäver som jag ljudade.
- Mmiinn lliillllaa ggrraann dduu äärr ssåå ffiinn, läste jag sakta.
- Wow, mamma KAN läsa, sa Kalle med förvåning i rösten.
Gulligt, va!?